I Svepet

Rättfärdigt led

22nd juli, 2005

Det var hundra år sedan de sista regnen föll.
Kriget hade utrustat oss
med hemliga vapen mot svälten.
Vi stod rotade i ett rättfärdigt led
med en pendlande tåhävd fänrik i sikte.
En spikrak allé
pekade högmodigt bort mot en osynlig
herrgård.

Då såg vi skogen vandra förbi
på väg mot havet
för att släcka sin törst.
Fänriken fäktade och fällde oss
till marken.
Eld beordrades hest mot den
vandrande skogen.
Men inte en kula störtade ut ur gevärens mynningar.
Knastrande rötter växte fram
under bösspipornas svärtade korn.

Vi planterade våra gevär i jorden.
Grenar växte fram ur kolvarna.
De pekade med raka fingrar mot havet
där skogen kunde släcka sin törst.
Och det var hundra år sedan de sista regnen föll.

Kategorier: Bara en ärtbössa,Dikter