I Svepet

Tummen

22nd juli, 2005

Tummen,
sängvätarens tröstnapp,
stigfinnaren in mellan det ängsliga
barnets rundade läppar.
Tummen,
handens ensling,
den åt sidan satta
som kanske mest liknar
en tå och hyser en hemlig
önskan att tillhöra foten.

Tummen,
den tvetydige teckentydaren
och signalisten
som tummar fast överenskommelsen,
utbytbar mot handslaget,
men som också tummar på sanningen.

Tummen,
den som växer mitt i handen
och blir blåslagen när hammaren
missar spiken.
Tummen,
den utstötte som inte får plats
i yllevantens värme och grannsämja
bland de övriga fingarna,
han som får frysa
ensam i övergivenhetens yllehuva.

Tummen,
som kanske mest liknar
en tå och hyser en hemlig
önskan att tillhöra foten.

Kategorier: Dikter,Över tröskeln