I Svepet

Bordsskick

november 30th, 2005 Kommentera

Barnets öra
av skört genomskinligt
porslin.
Dra hårdhandsken
av handen
innan du lyfter den koppen

och bara
läppjar på drycken
sedan du blåst på innehållet
för att inte skålla tungan.

Morgon mellan fjällen

november 29th, 2005 Kommentera

Jag hade suttit vid mitt bord
och övat hela kvällen
men kunde inte nu ett ord
av psalmen ”Morgon mellan fjällen”.

Jag fick ej fram ett ljud
av dagens svåra läxa.
Och god var inte Gud
och fröken var en häxa.

Så rädd jag var som liten,
så ynklig och förlägen.
Av oro gick jag söndersliten
till skolan tveksamt hela vägen.

En pojk skall det vara

november 21st, 2005 Kommentera

En pojk skall jag ha
som kan ta vid,
som kan slita och dra
långt efter min tid.

Men inte en tös,
gumman min, får du föda.
Ty detta är slös
när jäntan går lös
och ej visar den ringaste möda.

Nej, en pojk skall jag ha
som är tidig i väkten
med lien på åkern och täkten
och som kan slita och dra
pengar och ära till släkten.

Nej, en jänta som blöder
och trånar till kammen.
Akta dej du att du föder
mej denna skammen!

I samma stund

november 16th, 2005 Kommentera

Hörde i drömmen dörren slå
och visste ej om du kom eller gick.
Dig som jag länge väntat på
och dig som jag aldrig fick.

Men ensam är jag ändå två
i min inåtvända blick.
Såg dig komma i min ögonvrå
i samma stund som du gick.

Ett ungdomsminne

november 15th, 2005 1 kommentar

Ja, visst minns jag väl när vi gick genom skogen
hon och jag, flickan som var så ung och vacker
och jag som väl bara var ung, antar jag. Vi
gick förbi de stora stenarna som hade en
mössa av mossa och där stack små svam-
par upp, men de var så pass oartiga att de
inte ville lyfta på hatten. Men hennes kjol som
var en aning styv frasade mot ljungen som var rätt
hög ljust där, vill jag minnas.

Nå, som det nu är och när man är ute i skogen så
brukar det ju ljusna till slut och jag minns
att vi kom fram till en liten skogssjö som
hade en vass och en liten brygga, för det
brukar ju små skogssjöar ha, eller hur?
Vassen sträckte ut två mjuka armar
i vattnet och det var naturligtvis
mellan dem som den lilla bryggan låg.
Vi går ut på bryggan, sa jag, och vi gjorde
det och där ute på bryggan hade vi fyra armar
och vassen hade två och alla dessa armar omslöt
oss och vi blev osynliga för världen och för alla
oartiga svampar i skogen. Bryggan var hård minns jag,
men det gjorde ingenting för vi var så mjuka.

Tja, det var för många år sen det där och nu-
förtiden finns det inte längre några sådana
skogssjöar och inte heller några sådana
bryggor eller vassar. Och den lilla
abborren under bryggan, som med sina
små pigga ögon såg den rosiga och randade
flickstjärten i springorna mellan plankorna, är
väl för länge sedan uppmetad och uppäten. Det finns
väl knappast några sådana flickor kvar heller.
Svamparna i skogen finns kvar och de har blivit
artigare och lyfter alltid på hatten när man går förbi.