Allhelgonakväll
4th november, 2005
Nu skummar vredgat haven
nu går i vissna löv ett vindens sus
och släktingar till graven
med lyktor och med ljus.
Nu blåser höstens vindar hårda
kring dem som döden hämtat
och minnen finns att vårda
där deras ljus har flämtat.
Där ligger han som ej är kräsen,
här ligger det en syster, där en bror.
Och kanske finns det ändå andeväsen
för den som här i afton på evigheten tror.
Kategorier: Dikter,Ingen kategori
Lämna en kommentar
Trackback URI | Kommentarer via RSS