Inlägg under 'I svepet'
juli 22nd, 2005
Kanske är jag rädd för att åldras?
Kanske rädd för döden?
Jag vet inte riktigt.
jag kan ligga långa stunder
och stirra på armbandsurets urtavla.
Jag ser hur sekundvisaren obevekligt
och nervöst sprätter runt.
Jag försöker nagla fast den
med blicken: Stanna! Stanna!
Men den går inte att hejda.
Den är hänsynslös, nonchalant, obeveklig.
Jag stirrar länge på urtavlan.
Jag blir sömnig och somnar till slut.
jag sover länge och i drömmen
ser jag hur sekundvisaren går baklänges.
När jag vaknar är jag åtta timmar yngre
och inte längre rädd för döden.
juli 22nd, 2005
Halvvägs framme
vid sommarestället
undrar hon oroligt om hon
verkligen stängde av spisen.
Och kranen – vred hon av den?
Dörren – blev den ordentligt låst?
Kvinna lilla, summera alla
dina glömskor och var lugn!
Låt vattnet från kranen
du glömde att vrida om
släcka elden från spisen
som du glömde att stänga.
Och skulle inte detta vara nog,
kan någon dessutom,
för att bekämpa elden,
rusa in genom den dörr
som du glömde att låsa.
juli 22nd, 2005
Jag är nerstämd ibland.
En hisskorg som fallit
mot lägsta våningsplanet.
Wiren hänger nästan slak
och vibrerar
med en mycket låg ton.
Men plötsligt kan det bära
uppåt igen
till högsta våningsplanet
där damen
med det ostämda pianot bor.
Pianostämmaren är där
och han skruvar och skruvar.
Vid varje anslag
blir tonen högre och högre.
Tills strängen brister
med en ton så hög att
hisskorgen
störtar ner mot bottenplanet.
juli 22nd, 2005
Hon skrev till honom
ett kärleksbrev
så glödande hett att
papperet förbrändes till aska.
Hon hade ju varit hans solstråle.
Han läste det och förstod
att intet nytt
fanns under solen.
Hans svarsbrev blev svalt,
skrivet under natten
med en månstråle som penna.
juli 22nd, 2005
Jag älskar dig
från alla håll.
Från de kantiga
såväl
som från de avrundade.
Vi gnider mot varandra
som två båtar,
reling mot reling
på ett öppet oroligt vatten.
Inga fendrar
ligger mellan och dämpar,
får inte göra det,
ty en sådan kärlek
måste svida i skinnet.
Äldre inlägg
